Blandade Tips och Tricks
Var noga med att alltid skriva ner källhänvisningen, dvs var ni hittat uppgifterna. Det är bara en tidsfråga innan ni behöver gå tillbaka och kontrollera: "Stod det verkligen så där?" Ovanstående rader är det allra viktigaste. Här nedan finns ytterligare några men de är inte listade i ordningsföljd på grund av att någon punkt är viktigare än någon annan. De är tänkta som hjälp med idéer på fortsatt forskning när man ”kört fast”, eller som hjälp att underlätta den pågående forskningen. 1. Det brukar finnas ett register över byar och större gårdar i husförhörslängderna / församlingsböckerna. Registret kan ligga först eller sist. Om det inte finns något register kan boken vara förd i bokstavsordning med avseende på byar och gårdar. Alternativet är att boken är förd rotesvis. För att lättare hitta i en bok som saknar register kan det vara en god idé att se om det finns register i en tidigare eller senare husförhörslängd / församlingsbok för samma församling och därifrån möjligen få uppgift om rote eller hur prästen gjort uppställningen. 2. Kontrollera de sista sidorna i husförhörslängderna / församlingsböckerna. Där finns ”På socknen skrifvne” eller särskilda anteckningar om begångna brott. 3. En församlingsbok som omfattar t.ex en 10-årsperiod kan vara uppdelad i två delar. Exempelvis kan en bok som omfattar åren 1880-1890 vara uppdelad i en första halva för åren 1880-1885 på sidorna 1-250, och en andra halva för åren 1886-1890 på sidorna 251-500. Samma by och gård finns då på två ställen i boken, en för vardera tidsperioden. Om det finns ett register till husförhörslängden anges då som regel båda tidsperioderna men om register saknas kan det därför vara lätt att missa att det finns en uppsättning till.
Om man är uppmärksam på de år som anges ute till höger på varje uppslag och som visar när personerna deltagit i husförhör och nattvardsgång upptäcker man också om det är rätt uppslag man läser på dvs att det omfattar rätt period. 4. Om det händer att en åldrig person ”försvinner” i skarven mellan två husförhörslängder, kontrollera då om denne vistas hos något av barnen. Personen kan då ha ”återuppstått” i barnets församling utan att det finns någon formell flyttningsattest. När man letar efter äldre anhöriga där barnen bor, läs då hela sidorna, dvs ofta kan en åldrig anhörig stå för sig själv längst ner på sidan där barnet finns. 5. Faddrarna vid ett barns dop är viktiga och kan vara lösningen vid senare ”försvinnanden” i livet, framförallt om ett barn blir föräldralöst. 6. Bouppteckningarna innehåller namn på de arvsberättigade släktingarna. Där anges t.ex barnbarnen om den avlidne haft barn som avlidit före föräldern. 7. Trots angivelsen ”Fader okänd”, går det ibland att hitta fadern via domböckerna. Läs igenom domboksprotokollen för de ting (Vinterting, Sommarting och Höstting) som följer åtminstone det första året närmast efter barnets födelse. Först ville man konstatera att det avlade barnet föddes levande och överlevde de första månaderna. Orsaken till att fastställa ett faderskap var oftast för att modern skulle få ”Upfostringshjelp”, dvs ekonomisk hjälp till föda och uppfostran. Hjälpen kunde förutom kontanta medel i penningar (som var en bristvara) bestå av naturaförmåner som några tunnor spannmål etc. 8. Var noga med att korskontrollera att de som angivits som ett barns föräldrar verkligen är de biologiska föräldrarna. Husförhörslängernas familjer kan innehålla styvfäder och styvmödrar. Det anges oftast som t.ex ”moderns son i förra giftet” men inte alltid. Säkraste källan är födelseboken. 9. Korskontrollera så långt det är möjligt alla uppgifter. Präster skrev ibland fel. Följande feltyper finns det exempel på.
a) Ett församlingsnamn som skulle skrivits i i kolumnen ”Inflyttad ifrån” skrevs felaktigt in i kolumnen ”födelseförsamling”, vilket orsakade många timmars letande i fel församlings födelsebok och husförhörslängder.
b) Uppgift om utflyttning (som i vissa husförhörslängders uppslag står längst ut till höger på höger sida) skrevs in på fel rad och hamnade därmed på fel person, vilket orsakade att båda personernas uppgifter blev vilseledande.
c) Födelsebokens uppgifter bör kontrolleras med husförhörsboken / församlingsbokens uppgifter för samma period. Uppgifterna om ett barns föräldrar i födelseboken ska vara samma som de som finns i husförhörsboken / församlingslängden för samma period. Om de inte är det kontrollera i dödboken om förklaringen är att någon av föräldrarna avlidit och att en styvförälder eller far- morförälder trätt in i föräldrarnas ställe. 10. Hur vet jag vilken Anders som är ”rätt” om det finns flera födda i församlingen samma år? Allt jag vet är att Anders Persson är född 1818 i Lillkyrka. Det finns två Anders vars pappor heter Per.
Svar: Följ båda personerna i husförhörslängden tills du hittar kopplingen till ”din” Anders. 11. Förkortningen NB i en husförhörslängd / församlingsbok är en hänvisning till Nya Boken, dvs nästa husförhörslängd / församlingsbok, GB = Gamla Boken, dvs föregående husförhörslängd / församlingsbok. 12. Namntraditioner kan hjälpa dig rätt!
Förutsättning: Jag har en kvinna vid namn Märta Jonsdotter i Stigsjö socken, Hon flyttar till Stigsjö från Säbrå 1788. Hon har flera barn: Eric, Jonas, Sigrid och Nils. Hon är född 1757 och datum anges inte i husförhörslängden. I Säbrå socken föddes 1757 två flickor vid namn Märta Jonsdotter.
Märta nummer 1: Föräldrar Jon Pärsson och hustru Cherstin Larsdotter i Ramsås, Säbrå
Märta nummer 2: Föräldrar Jon Hansson och hustru Sigrid Jonsdotter i Åm, Säbrå. Eftersom namnet Sigrid förekommer bland Märtas barn tittar jag först på familjen för Märta nummer 2. I husförhörslängden för 1788 står det antecknat vid dottern Märtas namn: till Stigsjö 1788. Vid kontroll av den första familjen försvinner dottern Märta tidigare, förmodligen har hon avlidit tidigt. Namngivningen i en familj kan alltså föra dig på rätt spår. Barnbarn får ofta namn efter farfar och farmor, och morfar och mormor. Avlidna syskon kan också hedras vid namngivningen. 13. Forska färdigt en person i taget och skriv ner källhänvisningarna så att det är lätt att gå tillbaka när man fortsätter att forska på nästa person som finns på samma sidor i kyrkoarkiven. 14. Intervjua gamla släktingar. Var dock kritisk mot deras uppgifter. Ibland sviker minnet och förväxlingar kan ske.
Be era släktingar tala om vilka som förekommer på gamla foton och dokumentera uppgifterna skriftligt antingen på baksidan eller på kopior. (Det går utmärkt att göra fullt användbara arbetskopior av svartvita fotografier i en vanlig kopieringsmaskin). 15. Verifiera alla uppgifter ni får från andra forskare. Det är oerhört tråkigt att lägga ner massor med forskningstid och kanske få fram goda resultat för att senare upptäcka att man kommit fel i forskningen och inte alls är släkt med de man trodde.
|
